Internetmedicin.se använder cookies för att kunna erbjuda en så bra tjänst som möjligt. Läs mer

annons
Frakturer hos barn, övre extremitet
Författare Överläkare , Barnortopediska kliniken/Ortopedkliniken/Akademiska Sjukhuset Uppsala
Granskare Professor Urban Lindgren, Ortopedi/Karolinska Institutet
Uppdaterad 2017-12-12
Specialitet Ortopedi/frakturer, Ortopedi, Pediatrik
Skriv ut
annons




För information om barnfrakturer i nedre extremitet, var god se länk:
 

Visa översikt: Barnfrakturer, nedre extremitet



BAKGRUND
 

Det finns flera faktorer som skiljer barns skelett från vuxnas. Ju äldre barnet är desto mindre blir skillnaderna.
 

  • Tillväxtzoner/fyser
    I båda ändarna på de långa rörbenen finns en broskplatta där benets längdtillväxt sker. På röntgen ses dessa som en ej röntgentät linje.

    Tillväxtzonerna är en svag punkt i skelettet och frakturer genom dessa (fyseolyser) är ganska vanliga. Skador på fyserna kan leda till tillväxtstörningar, med vinkelfelställningar och längdreduktion som följd. Å andra sidan kan vinkelfelställningar, som inte skulle accepteras hos en vuxen, korrigeras genom fortsatt tillväxt.

  • Skelett-hållfasthet
    Barnets skelett har en lägre mineralisering än det vuxna, vilket innebär att frakturer är ganska vanliga. Skelettet kan deformeras utan total fraktur (plastisk deformering och green-stickfrakturer).

    Skelettet är oftast svagare än ligament, vilket leder till att skador som hos vuxna ger ligamentrupturer, hos barn oftast ger benavslitningar vid ligamentfästet, som alltså på röntgen ter sig som en fraktur.

  • Starkt periost
    Barnets skelett omges av ett mycket kraftigt periost (benhinna) som ofta förhindrar grava felställningar och periostet kan användas som ”mothåll” vid reposition.

    Periostet kan också fungera som en ”gjutform” för bennybildning vid dislocerade frakturer, och korrigerar på detta sättet felställningar.

  • Icke ossifierade benkärnor
    Hos mindre barn är benkärnorna, speciellt runt armbågen, inte förbenade och detta gör att den radiologiska frakturdiagnostiken kan vara mycket svår.

  • Hur länge är man barn?
    Vad gäller handläggning av frakturer fram tills tillväxtzonerna slutits, vilket hos flickor brukar ske vid 14-15 års ålder och hos pojkar vid 16-17 års ålder. Ju närmare fullvuxen barnet är desto mindre konsekvens får en fysskada men samtidigt är möjligheten till korrigering av felställningar mindre.
barnfraktur1.jpg



 

FYSEOLYSFRAKTURER
 

Fyseolysfrakturer går genom benets tillväxtzon. Salter och Harris (SH) har utformat en klassificering av dessa frakturer som blivit allmänt accepterad. Tanken med indelningen är att man på ett enkelt sätt skall förstå prognosen för att välja rätt behandling.
 

barnfraktur2.gif


SH typ 1 är en fraktur rakt igenom hela tillväxtzonen. Prognosen är i allmänhet god och viss ad latus-felställning kan accepteras utan risk för framtida tillväxtstörningar.

Ett problem är att typ 1-frakturer kan misstolkas som ledluxation hos småbarn där fyskärnan inte är förbenad. Ultraljud eller artrografi ger rätt diagnos, liksom röntgen efter någon vecka, då kallus syns. Reponeras frakturen spontant syns den inte på röntgen och kan då misstolkas som ledinstabilitet. Röntgen efter några veckor brukar i dessa fall visa callus och då torde diagnosen vara klar.

 

SH typ 2 går inte genom hela tillväxtzonen, utan sliter med sig ett metafysärt fragment av större eller mindre storlek. Röntgendiagnostiken är därför lättare.

Prognosen för fortsatt tillväxt är god och viss ad latus kan accepteras. Oftast räcker det med sluten reposition och gips men vid påtaglig instabilitet kan intern fixation övervägas (stift/skruvar i metafysen eller tunt stift genom fysen kan accepteras, men undvik skruvar genom fysen).

 

SH typ 3 går genom en del av tillväxtzonen och sedan ut genom epifysen och är alltså en intraartikulär fraktur.

Felställningar ger här ledinkongruens och vi accepterar endast minimala felställningar, upp till 2 mm diastas. Kan oftast reponeras slutet. Komprimera med frakturhållartång och skruvfixation i epifysen. Viktigt att undvika att skada fysen! Vid tveksamhet om graden av dislokation är en CT-undersökning mycket informativ.

 

SH typ 4 skär genom metafys, fys samt epifys och är följaktligen intraartikulär.

Eftersom vi vill undvika ledytehak och samtidigt ha fysen i ett plan för att undvika bromsande benbrygga krävs här exakt reposition. Oftast får detta göras öppet.
Fixationen får inte skada tillväxtzonen. Lämplig fixation är skruv i metafys och/ eller i epifysen parallellt med fysen.

 

SH typ 5 orsakas vanligen av axiellt våld mot tillväxtzonen. Frakturen syns inte på röntgen, men ger senare tillväxtstörning. Även om skadan troligen kan diagnostiseras med MR, har vi ingen säker primär behandling. Det kan vara klokt att avlasta leden under 1-2 veckor vid stark misstanke på fysskada.

 

SH typ 6 finns inte med i Salter & Harris ursprungliga beskrivning, utan har lagts till senare. Vid den här typen rör det sig om en öppen mjudelsskada där tillväxtzonen skadats i periferin. Risken för tillväxtstörning är mycket stor.


OBS: I alla fall där man har en stark misstanke på fysskada är det klokt att upplysa patienten/föräldrar om att tillväxtstörning kan inträffa, med förkortning och/eller vinkelfelställning. Vid stark misstanke kan det vara klokt att röntgenkontrollera inom ett år för att verifiera öppetstående fys. Prognosen vid fysskada är avhängig ålder d v s fortsatt tillväxt. Behandling vid mindre slutningar av tillväxtzonen, < 1/3 av fysen, kan utskrapning av bryggan, efter kartläggning med MR eller CT, övervägas. Vid större bryggor får uppkomna felställningar korrigeras på konventionellt sätt.


 

FRAKTUROMHÄNDERTAGANDE
 

Smärtstillning
 

Var inte rädd för att ge morfin 0,1 mg/kg intravenöst om nål finnes då detta har snabbast effekt.

Stabilisering är en av de bästa smärtlindringarna. Vakuumkudde är acceptabelt i ambulans, men väl på sjukhuset är en gipsskena mycket bättre. Lägg en skena för att störa röntgenbilderna så lite som möjligt. Plastgips stör mindre än vanligt gips.


Distalstatus
 

Självklart, men inte alltid så lätt på ett smärtpåverkat och otröstligt barn.


Narkos
 

Hos mindre barn stor frikostighet med narkos vid reposition av frakturer. Hos större barn kan man ofta efter diskussion med barnet och föräldrarna reponera åtminstone distala radiusfrakturer i lokalanestesi och lätt sedering. Lustgasanalgesi är också ett alternativ vid enklare frakturer. Detta kan spara resurser och tid för både patient och doktor.


 

DISTALA RADIUSFRAKTURER
 

Dessa är bland de vanligaste frakturerna hos barn. Oftast orsakas de av fall mot dorsalextenderad hand och ger dorsalbockad fraktur. Dislocerade frakturer är väl synliga på exteriören.

Stabilisera frakturen med en gipsskena inför röntgen.

Distalstatus skall kontrolleras, men är sällan påverkat.

 

Distal radiusfyseolys
 

  • Oftast SH 2 med metafysärt fragment av varierande storlek. Ju större, desto instabilare.
     
  • 0,5-1 cm ad latus kan accepteras liksom en inte obetydlig vinkelfelställning (15-20 grader). Hos barn med fortsatt betydande tillväxt kan upp till 25 grader accepteras.
     
  • Lätta att reponera med lätt longitudinellt drag och press av fragmentet volar riktning. 5 ml lokalanestetika i frakturhämatomet brukar ge fullständig smärtfrihet.
     
  • Frakturen är oftast stabil efter reposition och fixeras med cirkulärt underarmsgips alternativt dorsal skena. Om påtaglig instabilitet kan stiftning övervägas med 1,6 mm AO-stift, som får dras genom fysen, alternativt om stort metafysärt fragment fixation av detta. Försök inte att rereponera efter 5–7 dagar, då detta ökar risken för skador på fysen.
     
  • Postoperativ röntgen och röntgenkontroll efter 3–5 dagar.
     
  • Gipstid 3-4 v, men man kan gärna skydda armen vid ”våldsammare” aktiviteter med avtagbar skena under ytterligare 1–2 v.
     
  • Relativt ovanligt med tillväxtstörningar.


Distal metafysär radiusfraktur
 

  • Vanligaste typen och allt från odislocerade infraktioner till helt avhoppade frakturer förekommer.
barnfraktur3.jpg
  • Acceptabelt frakturläge är något kontroversiellt. Genom fortsatt tillväxt sker en korrektion av dorsal-/volarbockning med ett par grader per år, medan radial-/ulnarbockning korrigeras betydligt sämre.
     
  • Ju mer proximalt frakturen sitter desto mer kommer den att synas p g a att korrigeringen framförallt sker i fysen, även om viss remodellering även sker på frakturnivå genom nedbrytning av konvexiteten och utfyllnad av konkaviteten.
     
  • Som sagt är korrigeringsgraden avhängig ålder och lokalisation. Ju yngre och ju mer distalt desto bättre korrigering, vilket måste beaktas vid val av behandling.
     
  • Om infraktion med ena kortikalis intakt, kan frakturen anses som stabil, och behöver då inte röntgenkontrolleras. Gipsskena som kan avvecklas hemma efter 3 v utan läkarkontakt.
     
  • Om felställningen är oacceptabel (> 20 grader) görs reposition, oftast i narkos, men om stabila barn och föräldrar kan lokalbedövning och/eller lustgas övervägas.
     
  • Kontrollröntgen förslagsvis 12 dagar efter reposition, då felställning kan öka efter första veckan.
     
  • Gipstid 3-5 v, ju mer proximal och ju äldre desto längre tid. Man kan gärna skydda armen vid ”våldsammare” aktiviteter med avtagbar skena under ytterligare 1–2 veckor.



 

DIAFYSÄRA RADIUS-ULNAFRAKTURER
 

Stabil fraktur
 

  • Hos mindre barn är periostet starkt och brukar förhindra att benändarna ”hoppar av”.
     
  • Remodelleringen på denna nivå är betydligt sämre och felställningar kan påverka pronation och supination, varför mindre felställningar skall accepteras (< 10-15 grader).
     
  • Sluten reposition i narkos.
     
  • Helarmsgips, som efter 3 veckor kan kortas ner till underarmsgips, som behålls i ytterligare 3 veckor. För att minska antalet sjukhusbesök kan man överväga att lägga mjuk gips från armbågen och proximalt då denna del kan avlägsas i hemmet. Vid cirkulärt förband måste man vara observant på cirkulationspåverkan / kompartmentsyndrom.
     
  • Röntgenkontroll efter 12-14 dagar och vid behov rereposition. Om oacceptabelt läge vid kontrollröntgen kan det vara klokt att TEN-spika frakturen. Ny röntgenkontroll efter gipstiden och om god kallus räcker det att skydda armen under ytterligare en månad med skena under ”våldsammare” aktiviteter.
     
  • Risk finns för refraktur och kontaktidrott eller liknande bör undvikas under sammanlagt 2-3 månader.

barnfraktur4.jpg


Instabil fraktur
 

  • Vid avhoppade och instabila frakturer, speciellt på lite äldre barn, bör fixation med flexibla intramedullära stift övervägas. (Hackethal, Nancy- eller TEN-spikar)
     
  • Prylhål dorsalt i distala radius proximalt om fysen där stiftet införes. Reponera frakturen och försök få stiftet över frakturen. Om omöjligt får man öppna över frakturen och öppet reponera och det brukar då inte vara några problem att få över stiftet. Därefter fixeras ulna med stift från prylhål i proximala ulna.
     
  • Testa pronation och supination och fixera armen i neutralläge.
     
  • Underarmsgips under ett par veckor och därefter fri rörlighet om osteosyntesen känns stabil.
     
  • Läkningen tar lång tid.
     
  • Det finns ingen koncensus huruvida stiften måste avlägsnas då frakturen är läkt. Om patienten inte har några problem av stiften, brukar vi lämna dem.



 

MONTEGGIAFRAKTUR
 

  • Isolerad ulnafraktur med dislokation av caput radii


Normal
 

barnfraktur5.jpg


Monteggia
 

Images
  • Vid alla isolerade underarmsfrakturer, och definitivt vid ulnafrakturer, måste röntgen innefatta en rak armbågssida, där caput radiis läge i förhållande till humerus kan bedömas. Radius förlängning skall gå igenom centrum på radialakondylen.
     
  • Vid reposition av ulnafrakturen faller oftast caput snällt på plats. Faller caput radii, mot förmodan, inte på plats måste den reponeras öppet och eventuell ligamentplastik utföras.
     
  • Oftast räcker det med sluten reposition, men kan inte ulna reponeras och behållas i reponerat läge, kan flexibla märgspikar få användas.
     
  • Helarmsgips 3 v och underarmsgips 3 v.
     
  • Röntgenkontroll postoperativt 1 v och 2 v för att kontrollera att caput ligger på plats och läkningskontroll av frakturen i samband med avgipsning.



 

CAPUT RADII-FRAKTURER
 

  • Fall på sträckt arm.
     
  • Svullen armbåge och ömhet över capitulum.
     
  • Röntgen ger diagnos.
     
  • 30 graders felställning kan accepteras.
     
  • Gipsskena i 2 veckor.
     
  • Om felställningen överstiger 30 grader i första hand sluten reposition i narkos. Med extenderad arm pressa i varus och försök att med tummen reponera capitulum. Går inte detta kan man med perkutant stift försöka lyfta frakturen på plats. Flexibel märgspik införd från distala radius kan användas för reposition och fixation. I undantagsfall kan öppen reposition och stiftning vara nödvändigt.


PIGLUXATION
 

  • Förekommer hos mindre barn < 3-4 år.
     
  • Orsakas av longitudinellt drag i armen. Subluxation av caput radii?
     
  • Barnet har ont och vill inte röra på armen.
     
  • På röntgen syns inget avvikande.
     
  • Med flekterad armbåge och tryck över caput radii supineras underarmen, vilket kan ge upphov till ett klick, varpå barnet är smärtfritt. Om detta inte fungerar efter 2-3 försök röntgenkontrolleras armbågen. Om normal röntgen: expektera 4-5 dagar, varefter alla barn jag sett varit besvärsfria.



 

ARMBÅGSLUXATION

  • Fall mot flekterad armbåge.
     
  • Luxationen oftast bakåt.
     
  • Kontrollera distalstatus, då kärl-nervskador förekommer.
     
  • Temporär fixation av armbågen och därefter röntgen.
     
  • Smärtlindring
     
  • Luxationen kan nästan alltid reponeras slutet. Efter adekvat smärtlindring: greppa distala humerus, placera tummarna under olecranon och pressa i distal riktning varpå armbågen lätt reponeras.
     
  • Gipstid skall hållas kort, 1 till 2 veckor.
     
  • Frakturer av capitulum radii och ulnara humerusepikondylen är relativt vanliga och dessa skador måste uteslutas med röntgen efter reposition och om närvarande åtgärdas.



 

SUPRAKONDYLÄR HUMERUSFRAKTUR
 

  • Vanlig barnfraktur upp till ca 10 års ålder.
     
  • Orsakas vanligen av fall på utsträckt arm.
     
  • Ca 95 % är av extensionstyp, d v s med dorsal dislokation av det distala fragmentet av varierande grad. Kondylpartiet är normalt ventralbockat ca 30 grader och det kan därför vara klokt att ta en jämförande bild på den friska armbågen vid tveksamheter.
     
  • Distalstatus skall alltid undersökas akut.
     
  • Frakturen var tidigare ökänd för cirkulationskomplikationer av typ compartment-syndrom/Volkmann-kontraktur, men sedan man började med stiftning är detta ovanligt. Vad gäller cirkulationen är god perifer cirkulation viktigare än palpabla pulsar. Nervskador förekommer men är oftast av traktionstyp med god prognos och full restitution efter 1–3 månader.


Typ 1
 

  • Odislocerad.
     
  • Gips med armen flekterad 90 grader i 3 v.


Typ 2
 

  • Enbart dorsalbockad (jämförande bild friska armbågen).
     
  • Tänk på att radialakondylen är framåtbockad ca 30 grader och att en förlängning av främre kortikaliskanten går genom centrum på radialakondylen.
     
  • Ombyggnadspotentialen i distala humerus är begränsad och någon större korrigering skall inte påräknas. 20 graders dorsalbockning innebär att patienten kommer att förlora 20 grader flektion och istället få ungefär lika mycket översträckning.
     
  • Överstiger dorsalbockningen 20-25 grader bör reposition övervägas. Detta bör göras i narkos då det oftast kan vara svårt att reponera.
     
  • Visar frakturen tendens att vilja bocka sig bakåt är det klokt att fixera med stift.
     
  • Gipstid 3 v och om stiftad dras stiften samtidigt.


Typ 3
 

  • Totalt avhoppad.
Images


  • Risk för kärl- och nervskador relativt stor. Om cirkulationspåverkan, snabbt till operation och restitueras inte cirkulationen efter reposition, kontakta kärlkirurg!
     
  • Smärtlindring och fixation av frakturen i befintligt läge (oftast helt extenderad arm) innan röntgen.
     
  • Reposition i narkos med tillgång till röntgengenomlysning. Färska studier har visat att man, om cirkulationen är intakt, kan vänta med operation till påföljande dag.
     
  • Hjälp med mothåll av överarmen och lätt till måttligt drag i distal riktning. Med tumme bakom/dorsalt om det distala fragmentet och övriga fingrar ventralt lyfts det distala fragmentet på plats, samtidigt som armbågen flekteras. Kontrollera i genomlysning att fragmentet reponerats och om så är fallet flektera maximalt. Vid behov får repositionsmanövern upprepas.
     
  • Öppen reposition bör övervägas om man efter 3 försök inte får det distala fragmentet på plats.
     
  • Efter reposition fixeras armbågen i maximal flektion med elastoplast som cirkuleras runt proximala humerus och distala underarmen.
     
  • Armbågen steriltvättas och därefter borras från ulnara epikondylen ett perkutant Kirschnerstift (1,6 mm) in i 45 graders vinkel mot längdsaxeln och fixeras i motsatta kortikalis. Tänk på att nervus ulnaris går alldeles bakom epikondylen! Somliga förordar därför öppen stiftning på ulnarsidan. Ytterligare ett stift från radialsidan. Stiften lämnas utanför huden, bockas 90 grader och avnypes med någon cm fritt från huden.
  • Ta bort elastoplasten och kontrollera rörligheten och frakturläge.
     
  • Om dålig cirkulation, bleka fingrar, dålig saturation och inga pulsationer vid dopplerundersökning, efter repositionen, kontakta kärlkirurg omgående.
     
  • Palpera pulsar. Om inga pulsar, men god perifer cirkulation (rodnade fingertoppar, som vitnar på tryck samt god saturation och pulsationer med pulsoxymeter) är detta tillräckligt.
     
  • Fixera armbågen i 90 grader med gips och postoperativ röntgen.
     
  • Funktions- och röntgenkontroll efter 1 v.
     
  • Avgipsas efter 3 v och samtidigt dras stiften, vilket oftast kan göras på mottagningen med lätt sedering.
     
  • Om neurologisk påverkan kan man avvakta 2–3 månader, men om ingen restitution bör neurofysiologisk undersökning göras.
     
  • Rörelsekontroll är inte nödvändig, men upplys föräldrar om att kontakta kliniken vid påtagligt dålig rörlighet 2-3 mån efter skadan. Kan ta lång tid innan full extension uppnås.
     
  • Kvarvarande vinkelfelställningar förekommer, oftast i varus. Brukar inte bli bättre. Senare korrigerande osteotomi kan bli aktuell.



 

ULNAR EPIKONDYLFRAKTUR
 

Ulnara epikondylen är ett muskel- och ledbandsfäste, som radiologiskt under uppväxten har en klar apofys.

Vid valgus våld och framförallt armbågsluxationer kan epikondylen slitas loss i apofysen och dislokationen kan vara betydande. Kan ligga inslagen i leden.
Operations indikationer och acceptabelt läge är omdiskuterade, och somliga författare uppger att man skall operera om dislokationen överstiger 2 mm, medan andra hävdar att upp till 1 cm är acceptabelt. Vår uppfattning är att barn som ställer stora krav på armbågsstabilitet, d v s sysslar med gymnastik, kastidrotter etc, bör opereras frikostigt, medan om man inte är idrottsaktiv kan upp till 1 cm felställning godtagas.

Konservativ behandling: Gips 3 veckor

Operativt: Öppen reposition och fixation av epikondylen med 2 st 1,6 mm stift, alternativt skruv eller smart nails. Stiften böjs och lämnas under huden, och får vid behov tas bort senare, men bör sitta minst 2 månader.

 

Images

Images




RADIAL KONDYLFRAKTUR
 

En inte helt ovanlig fraktur som uppkommer vid fall mot armbågen.

Röntenologiskt kan det vara svårt att förstå omfattningen av frakturen. Radiala kondylen anläggs som en separat kärna, som initialt är ganska liten. Frakturen är oftast intraartikulär och har ett metafysärt fragment, som kan vara ganska litet. Följaktligen kan ett litet metafysärt fragment innebära att drygt halva armbågens ledyta är avlöst och oftast påtagligt instabil.

Det är alltså en Salter-Harris 4 fraktur, där exakt läge skall eftersträvas. Felställningen kan vara svår att bedöma på röntgen och även om det ser tämligen oskyldigt ut på röntgenbilder kan felställningen vara betydande.


Typ 1 är odislocerad och frakturen går inte igenom ledytan. Denna fraktur är tämligen stabil och kan gipsbehandlas i 3 veckor.

Eftersom den är svår att radiologiskt skilja från Typ 2 bör man röntgenkontrollera efter 3-4 dagar och 8-10 dagar.
 

Images



Typ 2 är minimalt dislocerad, men här går frakturen in i leden, vilket gör att den är instabil. Kan behandlas konservativt, men röntgenkontrolleras som Typ 1 och försämras läget skall den opereras med öppen eller sluten stiftning. En del väljer att stifta perkutant direkt, så slipper man upprepade kontroller. Gipstid 3 veckor. Om den stiftats perkutant kan stiften dras på mottagningen i samband med avgipsning. Har frakturen opererats öppet läggs stiften oftast under huden och kan då lämnas i 3–4 månader.
 

Images



Typ 3 är dislocerade, ofta mer än man tror då man tittar på röntgenbilder. Inte ovanligt att fragmentet ät roterat 180 grader.

Skall reponeras öppet genom radial incision och stiftas. Stiften lämnas under huden. Gipstid 3 veckor och stift avlägsnas vid behov efter 3–4 månader.
 

Images




HUMERUSDIAFYSFRAKTUR
 

Relativt ovanlig. Förekommer i alla åldrar och är en av de vanligare förlossningsskadorna.

Kan i de flesta fall behandlas konservativt med ”collar and cuff”. Totalt avhoppad kan accepteras. Undvik vinkelfelställning mer än 15-20 grader. Ligger underarmen mot bröstkorgen är rotationen tillfredsställande. Tänk på att det är tyngdkraften som rätar ut armen, så stående och sittande är primärt att föredraga framför liggande under första veckan.

Röntgenkontroll efter 2 veckor då man kan gå över till ”Sarmientohylsa” som fixerar enbart humerus. Man kan göra en egen ”Sarmientohylsa” av mjukplastgips som förstärkts med en skena hårdplastgips. Klipp upp hylsan så kan den spännas med elastisk binda.

Upplever att det är sällsynt att humerusfrakturer behöver fixeras internt, men skulle det bedömas som lämpligt är fixation med flexibla märgspikar (TEN), som införes distalt, sannolikt det bästa alternativet.
 

Images



PROXIMALA HUMERUSFRAKTURER
 

Dessa frakturer uppkommer genom fall mot axeln, ofta från höjd. Vanlig ridolycka. Frakturen kan vara fyseolys typ S-H 1 el 2 eller metafysär.

80 % av humerus längdtillväxt sker proximalt och det finns därför en betydande remodelleringspotential och följaktligen kan stora felställningar accepteras om barnet har kvarvarande tillväxt.

Behandling: Collar and cuff i ca 2 v. Tidig mobilisering. Om läget inte är acceptabelt t ex avhoppad fraktur bör frakturen reponeras och för att förhindra dislokation fixeras frakturen bäst med flexibla märgspik från distala humerus.
 

Images

Images



AXELLEDSLUXATION
 

Extremt ovanligt före 14 års åldern. Försök aldrig att reponera misstänkt axelluxation hos ett barn utan att ha diagnosen röntgenologiskt konfirmerad, då det troligen är en proximal humerusfraktur.

Om det trots allt är axelledsluxation, kan den oftast reponeras med vaken patient i bukläge och scapularotation.

Hos mindre barn förekommer habituella, oftast bakre, luxationer. Dessa skall åtminstone primärt behandlas konservativt.


 

ICD-10

Fraktur på övre delen av humerus S42.2
Fraktur på humerusskaftet S42.3
Fraktur på nedre delen av humerus S42.4
Luxation i skulderled S43.0
Fraktur på övre delen av ulna S52.0
Fraktur på övre delen av radius S52.1
Fraktur på nedre delen av radius S52.5
Fraktur på skaften av både ulna och radius S52.4
Multipla frakturer på underarm S52.7
Luxation av radiushuvudet S53.0
Icke specificerad luxation i armbåge S53.1

 
Copyright © Internetmedicin 2017
ID: 1181

Kommentera >>
Behandlingsöversikt: Frakturer hos barn, övre extremitet

 
 
 
   



Du måste vara inloggad för att skriva ut.
Logga in eller registrera dig gratis här.

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut (symbolen med skrivare) uppe till höger på sidan.

Endast registrerade användare har tillgång till utskriftsfunktionen.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på länken Ny användare uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.








60 ST- läkare
Västerbotten


Arbeta som läkare hos Min Doktor
Min Doktor


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Arbrå, Baldersnäs och Kilafors


Distriktssköterska på vårdcentral
Primärvårdens vårdcentraler i Uppsala län


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Söderhamn och Linden


Leg. läkare med erfarenhet från primärvården
KRY


Överläkare/ specialistläkare
till VO AnOpIVA i Helsingborg och Ängelholm


Chefsläkare
Södra Älvsborgs Sjukhus, sjukhusledning


Just nu har vi flera lediga tjänster på hel- eller deltid. Även i Mali.
Försvarsmakten


Överläkare/Specialistläkare
till Hudmottagningen i Helsingborg


Specialist allmänmedicin och ST-läkare
till hälsocentralerna Hudiksvall och Nordanstig


Just nu söker vi dig som är specialist i allmänmedicin!
Bohuspraktiken, Bohus Centrum


Distriktsläkare
Heby Vårdcentral


Enhetschef
till Operationsavdelningen i Helsingborg


Överläkare/specialistläkare inom Barn- och ungdomspykiatri
Skaraborgs Sjukhus, M6, BUP Läkare

annons
annons