Menières sjukdom

Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.

Menières sjukdom		Uppdaterad: 2009-11-02

Docent Per Hanner, Öronkliniken/SU/Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Granskad av: Chefsläkare Helen von Sydow, Primärvården/Göteborg

Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.

Tipsa en kollega om behandlingsöversikten

Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.

Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet

Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet

Utskriftsvänlig version av behandlingsöversikten

Försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen: Rekommendation

[BAKGRUND] [ORSAKER] [SYMTOM OCH KLINSKA FYND] [DIFFERENTIALDIAGNOSER] [FÖRSTA ÅTGÄRDER] [UTREDNING] [BEHANDLING]

BAKGRUND

Menières sjukdom eller syndrom är en inneröresjukdom.

Sjukdomen beskrevs för första gången 1861 av den franske läkaren Prosper Menière. Hans beskrivning och fynd om uppkomsten av symptomen godkändes dock inte av den samtida Franska Vetenskapsakademin, utan hypotesen accepterades långt efter hans död.

Det finns uppskattningsvis 35 000 människor i Sverige som lider av Menières sjukdom och cirka 4 000 nya patienter insjuknar i sjukdomen varje år. De flesta personer som drabbas är i yngre medelåldern, kring 40 år, men även äldre personer kan insjukna.

Menières sjukdom förekommer sällan hos barn och drabbar kvinnor och män lika.

ORSAKER

Den dominerande teorin till varför Menières sjukdom uppstår är att vätsketrycket i innerörat är för högt. Det beror på att det finns för mycket endolymfa – antingen pga överproduktion eller för att det är för dålig resorption av endolymfan i ductus och saccus endolymfaticus. Därvid uppstår "endolymfatisk hydrops" i innerörat. Eftersom endolymfa finns både i cochlea och i vestbularis, och då dessa organ kommunicerar med varandra, uppkommer symptom från såväl hörsel- som från balansorganet.

Det finns en tydlig koppling till psykisk stress, oro, sömnbrist och trötthet. Det finns också ett samband med migrän, som dock inte är helt kartlagt. Ärftlig disposition finns beskriven.

Syfilis kan ge en menière-liknande bild och i analogi med detta förekommer menière-symtom vid en annan spirochetinfektion, Borrelios.

SYMTOM OCH KLINSKA FYND

Attacker av

rotatorisk yrsel, illamående, kräkningar och också ofta diarréer.
sensorineural hörselnedsättning, initialt karakteristisk basnedsättning.
tinnitus
tryckkänsla i det drabbade örat.

Ett menièreanfall pågår vanligtvis i 4-5 timmar. Ibland kortare men kan även vara betydligt längre. Efterdyningarna kan pågå i över ett dygn.

När anfallet släpper, försvinner yrseln och tinnitus och hörseln normaliseras. Hörseln är alltså fluktuerande. Anfallsfrekvensen varierar stort och kan sträcka sig från enstaka anfall med några års mellanrum till flera anfall i veckan. Tillståndet kan vara svårt invalidiserande.

Allteftersom hörselcellerna utsätts för ökat tryck, tar de skada och patienten får ofta tilltagande irreversibel sensorineural hörselnedsättning som så småningom drabbar samtliga frekvenser.

Ett anfall föregås ofta av aura, såsom ökad tinnitus, ljuddistortion, ljudöverkänslighet eller illamående som patienten slutligen kan lära sig att känna igen och då vidta olika profylaktiska åtgärder, exempelvis gå och lägga sig, ta mediciner, etc.

DIFFERENTIALDIAGNOSER

Vestibularisneuronit
Vertigo positionalis benigna
Lesio auris interna (akut inneöre lesion)
Akustikusneurinom

FÖRSTA ÅTGÄRDER

Otoneurologiskt status för att säkert utesluta centralt betingad yrsel.
Vid det första insjuknandet, innan diagnosen är klar, är patienten oftast inläggningsfall på sjukhus.
I det akuta skedet försöker man minska yrseln och illamåendet med antiemetika, åksjukemedel, gärna i form av stolpiller, exempelvis Supp Stemetil. Observera dock att detta kan vara omöjligt hos de patienter som samtidigt har diarréer.
Intravenös nutrition.
Provtagning:
- Hb, LPK, TPK , diff , SR, CRP (Orienterande infektionsprover)
- Borreliaserologi i blod. Vid positivitet gå vidare med LP.

UTREDNING

Audiogram, upprepade både i det akuta skedet som i lugnt skede för att kunna visa den typiska fluktuationen av hörseln.

På en del öronkliniker görs Glycerol- eller Ureatest. Detta innebär att patienten efter intag av Glycerol eller Urea får en signifikant hörselförbättring en timme efter intaget p g a ämnenas osmotiska inverkan på endolymfatisk hydrops. Testet anses diagnostiskt för sjukdomen.

Elektronystagmografi (ENG) eller Videonystagmografi (VNG) görs när symtomen lugnat ner sig och patienten orkar med undersökningen. Vanligtvis föreligger normala kaloriska reaktioner i det initiala skedet av sjukdomen.

BEHANDLING

Information till patienten om sjukdomen.

Regimförändringar:

Motverka stress både privat och i arbetslivet.
Saltfattig kost. Vid intag av salt föda anses att innerörats vätskemängd ökar eftersom saltet drar åt sig vätska.

Medicinsk behandling

Diuretika: Exempelvis Sparkal, Salures-K, Moduretic.
Globalt sett är detta den dominerande terapiformen vid Menières sjukdom. Initialt ges en tabl dagligen, därefter finner patienten ofta själv vilken dos, större eller mindre, som är lämplig för att hålla honom anfallsfri.
Antiemetika: T. eller Supp. Stemetil, Scopoderm-plåster.
Antihistamin: T. Postafen
Betahistin: T. Betaserc
Ett på kontinenten populärt läkemedel som ökar blodgenomströmningen i innerörat. Fortfarande licensbelagt i Sverige och används bara i enstaka fall.

Kirurgisk behandling

Saccotomi
Otologiskt ingrepp. Saccus endolymfaticus friläggs och öppnas så att dränage skapas så att endolymfa vid övertryck kan rinna ut och resorberas i vävnaderna. Ingreppet är vanligtvis hörselbevarande.

Destruktionsingrepp

Labyrintdestruktion
Ingreppet medför att det sjuka innerörat förstörs och inte längre kan sända patologiska impulser till CNS. Patienten blir döv på örat. I Uppsala har tidigare utförts ultraljudsdestruktion av vestibularisorganet och ingreppet kunde då vara hörselbevarande.
Gentamicinbehandling
Buffrat koncentrerat Gentamicin injiceras intratympanalt (genom trumhinnan) in i mellanörat därifrån det resorberas genom runda och ovala fönstren in i innerörat. Medlet är starkt ototoxiskt och destruerar sinnescellerna. Det är mer toxiskt för vestibularis än för cochlea men risk finns även att hörselcellerna påverkas, varför denna behandlingsform sparas tills patientens hörsel redan är kraftigt nedsatt. Behandlingen kan upprepas och är populär då den är relativt enkel, effektiv och skonsam för patienten.
Selektiv nervavskärning
Neurokirurgiskt ingrepp. N. Vestibularis lokaliseras proximalt om porus acusticus internus och skärs av så att sjukliga impulser från vestibularisorganet inte kan nå hjärnstammen.

Övrig behandling

Tryckkammare
Denna behandlingsform kan häva en Menière-attack. Metoden används i ringa omfattning eftersom den är relativt omständlig.
Lokal tryckbehandling
Metoden innebär att patienten själv applicerar ett lokalt tryck 3 ggr dagligen mot Menière-örat via en liten tryckgenerator (Meniett) som patienten kan bära med sig. Behandlingen förutsätter att patienten har ett fungerande plaströr inopererat genom trumhinnan. Meniett apparaten är relativr dyr och den finansiella lösningen för patienten, via leasing eller bidrag från Försäkringskassan, är inte enhetlig över landet.
Antisekretorisk faktor, AF
Försöks görs i Göteborg att öka mängden av ett kroppseget protein, AF, som spelar stor roll vid vätskeregleringen i kroppen. AF-halten kan ökas i kroppen antingen genom att det induceras till ökad endogen produktion genom intag av specialprocessat spannmål SPC ("mältat havre") eller genom att färdigt AF tillförs direkt. Studier kring denna mekanism fortgår.
Sjukgymnastisk
Motverkar sekundära spänningar och oro. Det är visat att sjukgymnastisk träning före en kirurgisk åtgärd mot Menière påskyndar läkningen av yrselproblematiken.

UPPFÖLJNING / FORTSATT OMHÄNDERTAGANDE

Patienten blir oftast inte helt döv på örat. Hörapparatanpassning kan vara svårt eftersom hörseln varierar.

Tinnitus blir som regel permanent men är sällan outhärdligt. Patienten vänjer sig vanligtvis att vara ensidigt hörande, men yrselattackerna finns kvar, även om något lindrigare än i början av sjukdomen.

En del patienter får så kallade droppattacker vilket innebär att man plötsligt förlorar tonus i muskulaturen och ramlar ihop utan förvarning. Vid droppattacker orsakade av Menières sjukdom förloras aldrig medvetandet.

Hos 20-25% blir sjukdomen bilateral.

Det är viktigt att patienten får adekvat information och stöd. Sjukdomen är i många fall kraftigt invalidiserande. Menière-patienten visar sig för sin yttre omgivning i det lugna skedet och ser helt normal och frisk ut. Socialt kan sjukdomen innebära stora påfrestningar genom att patienterna inte våga sig ut eller vågar planera några aktiviteter pga osäkerheten och fruktan för kommande anfall. De ekonomiska konsekvenserna kan vara betydande pga inkomstbortfall och karensdagar.

Eftersom anfallsfrekvensen varierar stort mellan patienterna, och även för den enskilde, är det svårt att uttala sig om prognosen. Sannolikt orsakas Menières syndrom av en rad olika sjukdomar med gemensam symtomatologi från innerörat.

Patienterna bör följas upp otoneurologiskt och audiometriskt då hörseln vid aktiv sjukdom vanligtvis blir allt sämre samt för risken att utveckla bilateral sjukdom. De behandlingsmöjligheter som står till buds bör erbjudas.

En intresseförening för Menière patienter finns på nätet:

HRF Menièreföreningen i Stockholms län

ICD-10:

Menières sjukdom H81.0

Referenser

Hallpike CS, Cairns H. Observations on the pathology of Meniere's syndrome. J Laryngol Otol 1938;53:625-55.

Ikeda M, Sando I. Endolymphatic duct and sac in patients with Meniere's disease: A temporal bone histopathological study. Ann Otol Rhinol Laryngol 1984;93:540-6.

Rask-Andersen H, Bredberg G, Lyttkens L, Loof G. The function of the endolymphatic duct--an experimental study using ionic lanthanum as a tracer: a preliminary report. Ann N Y Acad Sci 1981;374:11-9.

Densert B, Sass K, Arlinger S. Short term effects of induced middle ear pressure changes on the electrocochleogram in Meniere's disease.
Acta Otolaryngol. 1995 Nov;115(6):732-7.

Hanner P. Jennische E, Lange S, Lönnroth I, Wahlström B. Increased antisecretory factor reduces vertigo in patients with Meniere's disease: a pilot study. Hear Res. 2004 Apr;190(1-2):31-6.