Klamydia, genital

• 
• 
• 
• 
• 

Patientinformation från 1177.se:

• 

BAKGRUND
 

Klamydiainfektion är helt dominerande när det gäller rapporterade sexuellt överförda infektioner. (Sexually Transmitted Infection (STI))

Under 1980-talet startade den epidemiologiska kontrollen av klamydiainfektioner i Sverige. Under 1990-talets början minskade antalet rapporterade fall av klamydia. Minskningen avtog vid 1990-talets mitt och antalet fall har därefter åter ökat. År 1997 var antalet rapporterade fall 13 905. År 2005 rapporterades 33 060 fall. Nedgången under 2006 visade sig bero på en mutation som gjorde att vissa klamydiatester inte detekterade infektionen. Under 2007 åstadkom detta en kraftig ökning till 47 101 fall. När testmetodiken justerades minskade antalet fall under 2008 till 42 001 d v s väl i paritet med 40-talisternas gonorrésiffra från 1970. Nedgången har sen fortsatt och 2010 rapporterades 36 804 fall. Under 2011 har minskningen avstannat och 37 291 fall rapporterades. Första halvåret 2012 har det skett en ökning med 4,5 procent jämfört med samma tid 2011. Incidensen är fortfarande högre än innan den muterade stammen upptäcktes 2006.

Merparten av klamydiafallen är inhemska (83%) och uttryck för heterosexuell smitta (91%). Merparten kvinnor är mellan 15–25 år. De flesta männen är mellan 20–30 år. Medianåldern för kvinnor är 21 år, för män 23. Rapporterad infektion med klamydia är fortfarande något vanligare bland kvinnor än män (57%, 2011).

Klamydiainfektion är i dag så vanlig att samtliga sexuellt aktiva individer upp till 30 års ålder bör erbjudas diagnostik.

Ögoninfektion med klamydia hos vuxna är ofta kombinerad med genital klamydiainfektion. Klamydiaorsakad ögoninfektion bör därför föranleda genital provtagning och smittspårning.

Barn kan smittas av klamydiainfektion i samband med förlossning. 2011 rapporterades 24 sådana infektioner.


 

SYMTOM
 

Okomplicerad klamydiainfektion drabbar, liksom gonorré, cylinderepitelet i urethra, cervix och rektum. Vanliga symtom vid genital klamydiainfektion är miktionssveda och flytning. Det är dock mycket vanligt att klamydiainfektionen är "tyst".

Inkubationstiden för klamydiainfektion är flera veckor. Provtagning är därför inte meningsfull tidigare än en vecka efter smittexposition.

Komplikationer till genital klamydiainfektion hos män är epididymit (ovanligt, men klamydia är den vanligaste orsaken till epididymit hos yngre män).
Hos kvinnor är salpingit den mest fruktade komplikationen. Klamydiainfektionen hos kvinnor är ofta "tyst" (asymtomatisk) och kan leda till framtida infertilitet.


 

KLINISKA FYND
 

De kliniska fynden vid klamydiainfektion är oftast sparsamma. Hos män är flytning från urinröret (urethrafluor) det vanligaste symtomet.

Hos kvinnor förekommer också flytning. Flytningarna emanerar från cervix som kan vara rodnad och lite svullen. De flesta kvinnor har dock inte någon påtaglig klinisk cervicitbild.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

• Gonorréinfektion (gc)
  Gonorré har kortare inkubationstid och ger upphov till purulent flytning hos båda könen. Anamnes och undersökningsfynd tillåter dock inte säker differentiering mellan gonorré och klamydiainfektion. För en tränad undersökare har direktmikroskopi av gonokocker hög sensitivitet hos män, men låg sensitivitet hos kvinnor (maximalt 50%). Vid minsta tvekan, och alltid efter sexuella kontakter i utlandet bör gonorré-odling utföras, alternativt kopplad undersökning på klamydiaprovet om lab tillhandahåller det.

• Ospecifik (icke-gonorrhoisk, icke-klamydiauretrit)
  Ospecifik uretrit är den vanligaste uretriten hos män och skall uppfattas som en STI. Diagnosen ställs på grundval av fyndet av mer än fem vita blodkroppar per synfält i förstoring (1000 x) i metylenblåttfärgat utstryk från urethra. En del av dessa ospecifika uretriter hos män orsakas av Mycoplasma genitalium.

Hos kvinnor är symtomen flytning och sveda ytterst ospecifika. Utredningen måste beakta såväl bakteriella STI och trichomonas som endogena kolpiter (candida och bakteriell vaginos).
Sekundär bakteriell vaginos är vanlig hos kvinnor i samband med annan genital infektion (t ex klamydia).


 

PROVTAGNING
 

Idag är klamydiadiagnostiken molekylärbiologisk (nukleinsyreamplifikation [NAAT], t ex PCR). I vissa sammanhang bör man dock om möjligt ta konventionell odling (t ex i samband med brottsmål). Ju fler prover man tar vid ett och samma tillfälle, desto högre blir träffsäkerheten.

Provtagningsmaterial vid undersökningen bestäms av rutinerna vid det lokala laboratoriet.
För män gäller kastat urinprov (förstaportion; patienten skall inte ha urinerat inom två timmar före provtagning).
Provtagning på kvinnor är omdiskuterat. Undertecknad anser att enbart ett urinprov ger för låg sensitivitet. I Uppsala län är rutinen cervixprov. Dock är urinprov eller självtaget vaginalprov bättre än inget prov alls.

Hos patient som haft sexuella kontakter i utlandet bör även gonorréprov kontrolleras, samt serologi för syfilis och HIV-infektion.

Flera laboratorier erbjuder idag kopplade undersökningar på samma prov t ex klamydia/gonorré eller klamydia/Mycoplasma genitalium. Provtagningsrutiner bestäms av lokala förhållanden.


 

BEHANDLING
 

Primär behandling vid klamydiainfektion är tetracyklinpreparat (Doxycyklin, Tetracyklin) i normaldos under 7-10 dagar. En veckas behandling är tillräcklig för utläkning.

Enkeldos med 1 g azitromycin skall undvikas eftersom det visat sig inducera resistens hos M. genitalium.

Till gravida med klamydiainfektion ges amoxicillin 500 mg x 3 i 7 dagar.


 

UPPFÖLJNING
 

Patienten bör erbjudas uppföljande kontroll efter cirka fyra veckor. Kontroll med NAAT utförd tidigare än fyra veckor efter behandlingen kan ge falskt positivt svar.
Ju senare kontroll, desto bättre blir den epidemiologiska uppföljningen (positivitet då talar för reinfektion). Samtidigt ökar emellertid risken för att patienten uteblir.

Det viktigaste vid handläggningen av ett klamydiafall är den epidemiologiska utredningen. Utredningen bör erfarenhetsmässigt skötas av annan person än den behandlande läkaren. Den epidemiologiska utredningen bör resultera i att minst ytterligare två individer blir undersökta avseende klamydiainfektion:
• 33% av samtliga genitala klamydiainfektioner upptäcks via smittspårning
• 45% av manliga klamydiafall upptäcks via smittspårning

 

Alla som handlägger klamydiapatienter bör ta till sig ”Nationell handlingsplan för klamydiaprevention bland ungdomar och unga vuxna 2009 – 2014” som går att beställa eller ladda ner från SMIs hemsida.

BILDARKIV