| Illamående och kräkningar vid cytostatikabehandling |
 |
Uppdaterad: 2010-07-25 |
|
|
|
|
|
|
Docent Hans Hagberg, Onkologiska kliniken/Akademiska Sjukhuset Uppsala
Granskad av: Professor Roger Henriksson, Onkologi, Radiumhemmet/Karolinska Sjukhuset
|
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
| [BAKGRUND] [RISKFAKTORER] [DIFFERENTIALDIAGNOSER] [BEHANDLING] |
|
|
|
BAKGRUND
|
Illamående i samband med cytostatikabehandling är fortfarande ett av de största problemen som patienten upplever under sin cancerbehandling, trots att situationen successivt förbättrats tack vare olika läkemedel. Drygt hälften av alla cancerpatienter drabbas någon gång av illamående och/eller kräkningar.
Orsakerna till cytostatikautlöst illamående är inte helt kända, men en viktig faktor är skador i mag-tarmkanalens slemhinna. Detta förorsakar frisättning av serotonin, vilket i sin tur stimulerar kräkcentrum i hjärnan via n. vagus. Serotonin förefaller vara den viktigaste signalsubstansen vid akut illamående. Illamående kan också aktiveras av substans P via NK1-receptorn. Detta förefaller vara en viktig signalväg vid fördröjt illamående.
Vid behandling av cytostatikainducerat illamående är profylaktisk behandling viktigast eftersom manifest illamående är mycket svårbehandlat.
|
|
RISKFAKTORER
|
Typ av cytostatika
Risken att må illa efter cytostatikabehandling varierar stort beroende på vilka cytostatika som används och vilka doser som ges. Cytostatika kan delas in i 4 olika riskgrupper (exempel på preparat ges i varje riskgrupp):
|
|
|
Person
Olika personliga egenskaper kan påverka risken för illamående. Risken ökar om patienten är/har:
|
- Kvinna
- Yngre än 50 år
- Anamnes på tidigare illamående (graviditet, sjösjuka, åksjuka, läkemedel)
- Orolig personlighet
|
Risken minskar om patienten har:
|
- Anamnes på hög alkoholkonsumtion
|
|
DIFFERENTIALDIAGNOSER
|
Illamående/kräkning kan ha andra orsaker än cytostatikabehandling. De vanligaste differentialdiagnoserna är:
|
- Cancersjukdomen. Komplikationer såsom subileus, ventrikelretention, hyperkalcemi och hjärnmetastaser kan orsaka illamående/kräkningar.
- Andra läkemedel. Vanligaste läkemedlet i cancervården (förutom cytostatika) som kan orsaka illamående/kräkning är morfinpreparat.
- Oro och ångest
|
|
BEHANDLING
|
Akut illamående
Kommer inom 24 h efter behandlingsstart och kan pågå 1-2 dygn. Denna form av illamående resulterar ofta i kräkningar. Akut illamående behandlas profylaktiskt med serotoninhämmare (5-HT3-receptorantagonist) tillsammans med kortison.
Det finns 4 serotoninhämmare på den svenska marknaden:
|
|
|
Palonosetron har längre halveringstid och binder hårdare till serotoninreceptorn än de övriga och har därför möjligen en något bättre effekt. Preparatet är dock betydligt dyrare än de övriga. I jämförande studier har palonosetron visats vara något mer effektiv än ondansetron vid måttligt emetogen kemoterapi. Däremot var den antiemetogena effekten likvärdig vid mer högemetogen cytostatikabehandling.
Flera kortisonpreparat används vid cytostatika-associerat illamående. I Sverige ges mest:
|
|
|
Fördröjt illamående
Uppträder mer än ett dygn efter behandlingsstart och brukar vara som värst 3-5 dagar efter behandlingen. Efter ytterligare några dagar klingar besvären oftast av. Ibland kan dock illamåendet kvarstå under längre tid. Fördröjt illamående brukar inte orsaka kräkningar.
Benzamider (Primperan) 10 mg 1-3 ggr/dag och kortison kan användas för patienter med mindre besvär. För patienter med risk för uttalade besvär rekommenderas NK1-receptorblockeraren aprepitant (Emend), 125 mg x 1 dag 1 och 80 mg x 1 dag 2 och 3, tillsammans med kortison.
Betingat illamående
Kan uppstå om tidigare behandlingar varit besvärliga. Ses hos 25% av patienterna. Betingat illamående kan utlösas av yttre faktorer som förknippas med cytostatikabehandlingen, t ex byggnader, sjukhuspersonal, lukter och mat. Att behandla akut och fördröjt illamående effektivt är viktigt för att förhindra betingat illamående. Bensodiazepiner (t ex Stesolid, Sobril och Temesta) strax före kommande behandling kan lindra besvären.
Profylaktisk behandling
Vanlig använd strategi för profylaktisk behandling (dag 1 är dagen för cytostatikabehandling):
Hög risk för illamående/kräkning
|
- Serotoninhämmare dag 1 + ev dag 2 - Inj. Navoban 5 mg x 1 alt inj. Kytril 3 mg x 1-3 i.v. alt Zofran 8 mg x 3 i.v. alt inj. Aloxi 0,25 mg x 1.
- Kortison dag 1-5 - t ex Betapred 8 mg i.v. och därefter i successivt mindre doser p.o.
- Aprepitant dag 1-3 - K. Emend 125 mg x 1 dag 1 och 80 mg x 1 dag 2 och 3.
|
Måttlig risk för illamående/kräkning
|
- Serotoninhämmare dag 1 (se ovan)
- Kortison dag 1-5 (se ovan)
|
Låg risk för illamående/kräkning
|
|
|
Biverkningar av läkemedelsbehandling mot illamående
|
- Vanligaste biverkan för serotoninhämmare är förstoppning och huvudvärk.
- Vanligaste biverkan av kortison är flush, gastrit, oro, sömnsvårigheter. Kan också utlösa diabetes mellitus.
- Primperan kan förorsaka extrapyramidala symtom, t ex akatisi (uttalad rastlöshet), speciellt hos yngre personer som fått höga doser.
|
Behandlingsalternativ till läkemedel
Som tillägg till läkemedelsbehandling av illamående kan följande prövas:
|
- Akupunktur
- Avslappning
- Yoga
- Kostförändring
|
Ändra kosten - undvik att äta stora måltider alldeles före, under och strax efter behandlingen. Undvik lukter som retar (t ex matos). Fet mat tar längre tid att bryta ner så lättare mat är att föredra i samband med behandling. Ät och drick små mängder vid flera tillfällen. Ät inte favoriträtter under behandlingen eftersom de senare kan förknippas med illamående.
|
ICD-10
Illamående och kräkningar R11.9
|
|
|
|
Referenser
|
Mark G et al. American Society of Clinical Oncology Guideline for Antiemetics in Oncology: update 2006. J Clin Oncol 2006;24:2932-47.
www.roc.se - Cytostatikamanual för Uppsala/Örebro
|
|
|
Copyright © 2010, Internetmedicin AB
|
|
ID:659
|
|
 |
