| Antibiotika vuxna, läkemedel |
 |
Uppdaterad: 2007-01-21 |
|
|
|
|
|
|
Professor Håkan Hanberger, Infektionskliniken/Universitetssjukhuset i Linköping
Granskad av: Professor emeritus Kjell Alestig, Infektionskliniken/SU/Östra sjukhuset
|
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
BAKGRUND
|
Det är viktigt att undvika överförskrivning av antibiotika och att växla mellan preparat med olika verkningsmekanismer vid upprepad behandling av samma patient.
En rationell antibiotikaanvändning innebär att antibiotika inte skall ges för säkerhets skull vid t ex virusorsakad ÖLI eller akut bronkit. Man bör alltid försöka välja preparat med god klinisk effekt, men med minsta möjliga risk för resistensutveckling och ekologiska störningar.
En ökad risk för spridning av resistenta bakterier föreligger på daghem, sjukhem och sjukhus. För att behålla det förhållandevis gynnsamma resistensläget i Sverige är det viktigt att lokalt och nationellt övervaka resistensläge och antibiotikaförbrukning i såväl öppen vård som på olika sjukvårdsinrättningar.
|
Innehållsförteckning:
|
- Penicillinaskänsliga penicilliner
- Penicillinasstabila penicilliner
- Perorala cefalosporiner
- Parenterala cefalosporiner
- Karbapenemer
- Aminoglykosider
- Tetracykliner
- Makrolider
- Glykopeptider
- Kinoloner
- Linkosamider
- Folsyreantagonister
- Imidazolderivat
- Övriga (Linezolid, Kloramfenikol, Streptograminer, Fusidinsyra, Nitrofurantoin)
|
1. PENICILLINASKÄNSLIGA PENICILLINER JO1C
|
• Fenoximetylpenicillin, PcV (Kåvepenin, Peceve, Tikacillin)
|
Spektrum:
Bra effekt på icke betalaktamasproducerande grampositiva kocker, t ex betahemolyserande streptokocker, pneumokocker.
Användningsområde:
|
- Baspreparat vid behandling av luftvägsinfektioner i öppenvård.
- Förstahandspreparat för erysipelas, impetigo (dock ej S. aureus-orsakad).
|
• PcG, bensylpenicillin (Bensylpenicillin)
|
Spektrum:
Som för penicillin V (se ovan) + anaerober exklusive Bacteroides. Dessutom vissa ovanliga patogener som Treponoma pallidum, Clostridium perfringens, Capnocytophaga canimorsus ("hundbettsbakterien")
Användningsområde:
|
- Pneumokockinfektioner (pneumoni, meningit, sepsis)
- Grupp A-streptokockinfektioner (erysipelas, sårinfektioner, sepsis)
- CNS-infektioner orsakade av meningokocker, pneumokocker, borrelia
- Alfastreptokockendokardit.
- Gasbrand
- Capnocytophaga canimorsus-sepsis
|
|
• Ampicillin/amoxicillin/pivampicillin/bakampicillin (Doktacillin, Amimox, Amoxicillin Imacillin, Pondocillin)
|
Spektrum:
Streptokocker, pneumokocker, icke betalaktamasproducerande Haemophilus influenzae och gonokocker, meningokocker, Enterococcus faecalis, Listeria monocytogenes.
Användningsområde:
|
- Kända Enterococcus faecalis-infektioner vid
- sepsis och pyelonefrit
- endokardit i kombination med aminoglykosid, om ej höggradig aminoglykosidresistens
- Listeriainfektioner (sepsis, meningit)
- Endokarditprofylax
- Luftvägsinfektioner, t ex otit som sviktar på pcV
|
• Pivmecillinam (Selexid)
|
Spektrum:
Mecillinam är endast aktiv mot aeroba gramnegativa bakterier samt har klinisk effekt vid cystit orsakad av Staphylococcus saprofyticus.
Användningsområde:
Förstahandsalternativ vid okomplicerad cystit hos kvinnor.
|
2. PENICILLINASSTABILA PENICILLINER J01C
|
• Amoxicillin + klavulansyra (Bioclavid, Spektramox)
|
Spektrum:
Samma som amoxicillin, men även betalaktamasproducerande bakterier som S. aureus (ej MRSA), H. influenzae samt en del betalaktamasproducerande gramnegativa tarmbakterier.
Övrigt:
Amoxicillin + klavulansyra ger relativt hög frekvens tarmstörningar.
Användningsområde:
|
- Luftvägsinfektioner, otit och sinuit som sviktat på pcV, exacerbation av kronisk bronkit
- Hund- och kattbett, komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner
|
• Isoxazolylpenicilliner (Diclocil, Ekvacillin, Heracillin)
|
Spektrum:
Betalaktamasproducerande icke meticillinresistenta stafylokocker.
Användningsområde:
Stafylokockinfektioner.
|
• Piperacillin-tazobaktam (Tazocin)
|
Allmänt:
Piperacillin är ett bredspektrumpenicillin som genom att kombineras med ß-laktamasinhibitorn tazobaktam blir stabilt mot många betalaktamaser. Tazobaktam är instabilt mot klass I-enzym (finns hos Enterobacter spp, m fl).
Spektrum:
Flertalet grampositiva och gramnegativa bakterier. Kombinationen med betalaktamasinhibitorn gör preparatet effektivt även mot betalaktamasproducerande Stafylokocker, Bacteroides spp och gramnegativa tarmbakterier som E. coli och Klebsiella spp. Tveksam effekt på E. coli och Klebsiella spp som producerar betalaktamaser med utvidgat spektrum (s.k. ESBL).
Användningsområde:
|
- Alternativ vid intraabdominella infektioner.
- Lämpligt med växelbruk på kirurg och IVA-avdelningar.
- Gynekologiska infektioner (dock ej salpingit p g a bristande aktivitet mot klamydia).
|
3. CEFALOSPORINER J01DA
|
Perorala cefalosporiner – allmänt
|
Spektrum:
De perorala cefalosporinerna har i regel betydligt sämre effekt än de parenterala och skall ej jämställas med dessa.
Cefadroxil och cefalexin har god aktivitet mot grampositiva bakterier som stafylokocker och streptokocker, men är sämre mot gramnegativa bakterier.
De nyare perorala cefalosporinerna (cefpodoxim, cefuroxim och ceftibuten) har betydligt bättre effekt på gramnegativa aeroba tarmbakterier och H. influenzae. Vad man vunnit i aktivitet med dessa nya cefalosporiner på den gramnegativa sidan, har man dock delvis förlorat avseende aktivitet mot grampositiva bakterier.
Lorakarbefs spektrum liknar cefadroxils, men lorakarbef har dessutom viss effekt på H. influenzae och Moraxella catarrhalis.
Cefpodoxim har tveksam stafylokockeffekt.
Ceftibuten har dålig effekt på pneumokocker samt saknar effekt mot stafylokocker.
|
• Cefalexin/Cefadroxil (Cefalexin, Keflex, Cefadroxil, Cefamox)
|
Båda preparaten har god absorption. Relativt liten risk för gastrointestinala biverkningar och störningar på tarmfloran. Båda preparaten saknar effekt på H.influenzae och M.catarrhalis.
Användningsområde:
|
- Lämpligt val vid recidivtonsillit och nedre UVI hos kvinnor.
- Alternativ vid hud- och mjukdelsinfektioner.
|
• Loracarbef (Lorabid)
|
Hög absorption (80-90%). Relativt liten risk för gastrointestinala biverkningar och störningar på tarmfloran.
Godkända indikationer:
Okomplicerade nedre och övre urinvägsinfektioner samt exacerbation av kronisk bronkit. Hud- och mjukdelsinfektioner, sinuit och streptokocktonsillit om pc-behandling ej gett önskad effekt eller är olämplig av andra skäl. Saknar indikationen otitis media.
Användningsområde:
Andrahandspreparat vid sinuit. Växelbruk vid exacerbation av kronisk bronkit.
|
• Cefuroxim (Zinnat)
|
Preparatet är en prodrug som spjälkas till aktiv substans i tarmen.
Pga låg biotillgänglighet (60% vid födointag, 50% i fastande) föreligger risk för påverkan på tarmfloran. Mängden biotillgängligt cefuroxim vid oral behandling är endast omkring 10% av den mängd man tillför parenteralt.
Godkända indikationer:
Tonsillit, akut otit och sinuit, om penicillinbehandling inte gett önskad effekt eller är olämplig av andra skäl.
Användningsområde:
Andrahandspreparat vid pencillinallergi och vid otit när gramnegativ etiologi misstänks. Restriktivitet rekommenderas pga risken för påverkan på tarmfloran.
|
• Cefpodoxim (Orelox)
|
Preparatet är en prodrug som spjälkas till aktiv substans i tarmen.
Biotillgängligheten är cirka 70% i samband med måltid och 50% om medlet tas fastande. Den suboptimala absorptionen ger ökad risk för påverkan på tarmfloran med selektion av Clostridium difficile. Stafylokocker har nedsatt känslighet.
Godkända indikationer:
Akut sinuit, akut otitis media, akut streptokocktonsillit, samhällsförvärvad lunginflammation om penicilliner ej gett önskad effekt eller är olämpligt av andra skäl. Akut exacerbation av kronisk bronkit.
Användningsområde:
Andrahandspreparat vid penicillin-allergi och när gramnegativ etiologi misstänkes vid luftvägsinfektion. Restriktivitet rekommenderas pga risken för påverkan på tarmfloran.
|
• Ceftibuten (Cedax)
|
Biotillgängligheten är 60-85%. Absorbtionen är hög, men sjunker vid samtidigt födointag.
Relativt brett gramnegativt spektrum samt aktivitet mot grupp-A-streptokocker.
Dålig effekt på pneumokocker.
Stafylokocker (S. aureus och S. saprophyticus) är resistenta.
Godkända indikationer:
Komplicerade nedre och övre urinvägsinfektioner.
Akut exacerbation av kronisk bronkit och akut otitis media orsakad av fr a H. influenzae och Moraxella catharralis (sämre effekt än jämförelsesubstanserna på pneumokocker).
Tonsillit om penicillinbehandling inte gett önskad effekt eller är olämplig av andra skäl.
Användningsområde:
Peroral behandling av pyelonefrit som alternativ till kinolon. Restriktivitet rekommenderas pga lägre effektivitet och risk för påverkan på tarmfloran.
|
4. PARENTERALA CEFALOSPORINER
|
• Cefuroxim (Zinacef, Cefuroxim )
|
Tillhör andra generationens cefalosporiner och är fortfarande Sveriges mest använda parenterala antibiotikum.
Alla cefalosporiner inklusive cefuroxim kan ge Clostridium difficile-diarré.
Spektrum:
Preparatet har ett förhållandevis smalt spektrum, men täcker ändå de fem viktigaste patogenerna vid svåra samhällsförvärvade infektioner (betahemolyserande grupp A streptokocker, S. aureus (ej MRSA), pneumokocker (ej pc-resistenta), E. coli och meningokocker).
In vitro-effekten på gramnegativa bakterier är betydligt sämre än för nyare parenterala cefalosporiner (tex cefotaxim), men cefuroxim är som regel verksamt mot samhällsförvärvade urinvägsinfektioner/ urosepsis orsakade av gramnegativa aeroba tarmbakterier (E. coli mfl) eftersom mycket höga koncentrationer av aktivt cefuroxim erhålls i urinen. Cefuroxim har också god effekt på H. influenzae och meningokocker.
Cefuroxim saknar effekt på: Enterokocker, B. fragilis, Listeria, Cl. difficile, MRSA, MRSE, P. aeruginosa.
Cefuroxim har mycket dålig effekt på Enterobacter spp och resistens uppkommer lätt under behandling.
Användningsområde:
|
- Empirisk behandling av måttligt svår samhällsförvärvad bakteriell infektion när pneumoni, hud, mjukdelsinfektion eller pyelonefrit misstänkes. Vid misstänkt urosepsis ges ofta cefuroxim i kombination med en engångsdos aminoglykosid.
- Cefuroxim + metronidazol används för behandling av samhällsförvärvade intraabdominella infektioner.
- Preoperativ profylax inom t ex bukkirurgin i kombination med metronidazol.
|
• Cefotaxim (Cefotaxim, Claforan)
|
Spektrum:
Som för cefuroxim, men bättre effekt på gramnegativa tarmbakterier. Cefotaxim kan, liksom övriga cefalosporiner, brytas ner av betalaktamaser med utvidgat spektrum (sk ESBL som är förhållandevis ovanliga i Sverige, men ökad observans är viktig då ESBL-stammar sprider sig lätt i vårdmiljö). Cefotaxim saknar effekt på: Enterokocker, B. fragilis, Listeria, Cl. difficile, MRSA, MRSE, P. aeruginosa.
Användningsområde:
|
- Empirisk behandling av svår samhällsförvärvad bakteriell infektion där pneumoni, hud eller mjukdelsinfektion eller pyelonefrit misstänkes.
- Måttligt svåra nosokomiala pneumonier och septikemier. Vid misstänkt urosepsis ges ofta cefotaxim i kombination med en engångsdos aminoglykosid, men effekt saknas mot enterokocker även för denna kombination.
- Bakteriell meningit orsakad av S. pneumoniae, H. influenzae, N. meningitidis (ineffektivt mot Listeria).
- Cefotaxim + metronidazol är ett alternativ vid hjärnabscess.
|
• Ceftriaxon (Rocephalin)
|
Spektrum, effekt och resistensutveckling motsvarande cefotaxim. Ceftriaxon utsöndras via gallan, vilket leder till hög koncentration i feces. Diarré är vanligt, men alla cefalosporiner kan ge Clostridium difficile-diarré.
Vid höga doser av ceftriaxon kan preparatet ge reversibla pseudokonkrement i gallvägarna.
Eftersom ceftriaxon har lång halveringstid (8 h), kan preparatet ges en gång per dygn.
Användningsområde:
Motsvarar cefotaxim. Kan administreras 1 gång/dygn till följd av lång halveringstid.
|
• Ceftazidim (Ceftazidim, Fortum)
|
Spektrum:
Spektrum, effekt och resistensproblem motsvarande cefotaxim men dessutom god effekt mot Pseudomonas aeruginosa. Ceftazidim har något sämre effekt på grampositiva bakterier än cefotaxim vilket bl a innebär nedsatt effekt på S. aureus.
Användningsområde:
Framför allt vid nosokomiala infektioner, t ex pneumoni. Empirisk behandling vid feber hos neutropena patienter.
Pseudomonas aeruginosa-infektioner.
|
• Cefepim (Maxipime)
|
Spektrum:
Som cefotaxim men dessutom effekt på P. aeruginosa.
Användningsområde:
Empirisk behandling av allvarlig sjukhusförvärvad pneumoni eller feber hos neutropena.
Om patienten redan behandlats med äldre cefalosporin, t ex Zinacef, och den behandlingen sviktat, bör på grund av risken för korsresistens mellan cefalosporiner, en karbapenem eller kinolon väljas.
|
5. KARBAPENEMER J01DH
|
• Imipenem+cilastatin (Tienam)
• Meropenem (Meronem)
• Ertapenem (Invanz)
|
Imipenem och Meropenem är värdefulla slutenvårdsantibiotika med små skillnader. Ertapenem skiljer sig från dessa genom ett smalare gramnegativt spektrum, hög proteinbindning samt lång halveringstid.
Imipenem metaboliseras av ett enzym i njurarna (dihydropeptidas) och är njurtoxiskt om det ges ensamt, men detta problem elimineras genom kombinationen med enzymhämmaren cilastatin.
Meropenem och ertapenem är stabila och ej njurtoxiska. Kan ges utan cilastatin.
Spektrum för imipenem och meropenem:
Grampositiva och gramnegativa bakterier - även anaerober. Alla bakterier med cellvägg exklusive Enterococcus faecium, MRSA, MRSE, Stenotrophomonas maltophilia, Burkholderia (Pseudomonas) cepacia. Corynebakterium jeikeium.
Skillnaderna mellan imipenem och meropenem är små. Meropenems bättre gramnegativa effekt kan möjligen ha viss betydelse vid behandling av infektioner med P. aeruginosa (stammar förekommer dock som är känsliga för imipenem men inte för meropenem), H. influenzae och Proteusarter.
Imipenems bättre grampositiva effekt kan ha betydelse vid behandling av infektioner orsakade av E. faecalis, som meropenem har dålig effekt på.
Användningsområde för imipenem och meropenem:
Monoterapi vid
|
- allvarliga nosokomiala infektioner
- feber hos neutropena
- intraabdominella infektioner
- gynekologiska infektioner (dock ej salpingit p g a bristande aktivitet mot Chlamydia)
- alternativ vid komplicerad pyelonefrit
- sepsis hos barn
|
Lämpligt med växelbruk på kirurg och IVA-avdelningar för att förhindra ensidig karbapenemanvändning.
Meropenem är ett alternativ vid empirisk meningit-behandling om även effekt mot Listeria önskas.
Spektrum för ertapenem:
Som imipenem och meropenem, men skiljer sig enligt följande:
dålig effekt på P. aeruginosa, Acinetobacter spp och enterokocker.
Användningsområde för ertopenem:
Andrahandsmedel vid samhällsförvärvad intraabdominell infektion.
Restriktivitet rekommenderas ännu, då det är oklart vilka de ekologiska effekterna är på P. aeruginosa, Acinetobacter spp och enterokocker.
Överkänslighetsreaktioner mot ß-laktamantibiotika:
Frekvensen IgE-medierade reaktioner är < 1% hos individer som inte tidigare haft sådana reaktioner. Risken för anafylaktiska reaktioner är 1/50 000.
Korsreaktivitet mellan penicilliner och cefalosporiner är osannolik, eftersom det inte finns någon stabil motsvarighet till penicilloyl ("major determinant") hos cefalosporiner. Man kan med försiktighet (lämpligen på sjukhus) pröva cefalosporin hos en patient som haft IgE-medierad penicillinreaktion (undantag anafylaxi).
Korsreaktioner förekommer mellan karbapenemer och penicillin, men ej mellan aztreonam och penicillin (se FASS-text beträffande försiktighet).
Vid långvarig i.v. tillförsel av betalaktam ses ofta (efter 2 veckor eller mer) biverkningar i form av feber, neutropeni, ibland även exantem. När behandlingen då avslutas, försvinner symtomen snabbt. I regel kan betalaktamer ges på nytt, vid framtida infektioner.
|
6. AMINOGLYKOSIDER J01G
|
Aminoglykosider tillhör fortfarande våra mest oumbärliga antibiotika pga dess snabba, baktericida effekt.
Bakteriestammar som är känsliga in vitro kan vara resistenta in vivo till följd av anaeroba förhållanden i t ex en abscess.
Spektrum:
Brett spektrum omfattande gramnegativa aeroba bakterier (ej meningokocker). Stafylokocker är som regel känsliga, men streptokocker, pneumokocker och enterokocker har nedsatt känslighet eller är resistenta. Anaerober är naturligt resistenta. Amikacin är verksamt mot Mycobacterium tuberculosis.
Synergistisk effekt med ß-laktamantibiotika – kliniskt verifierad hos enterokocker. Förekomst av enterokocker med "höggradig aminoglykosidresistens" utgör ett undantag.
En dos per dygn (var 24:e timma) dokumenterad för njurfriska vuxna med antingen mindre eller likvärdig toxicitet jämfört med flerdos.
Endos möjliggörs av snabb dosberoende baktericid effekt.
Användningsområde:
|
- Infektioner hos neutropena i kombination med ß-laktam-antibiotika
- Endokardit i kombination med betalaktamantibiotika eller vankomycin
- Gramnegativ sepsis
- Pseudomonas-infektioner
- Amikacin ersätter streptomycin vid tbc.
|
• Netilmicin (Netilyn)
|
Mindre känsligt för aminoglykosidnedbrytande enzymer än gentamicin respektive tobramycin.
Sämst aktivitet av aminoglykosider mot Pseudomonas aeruginosa.
|
• Tobramycin (Nebcina)
|
Mycket lik netilmicin - dock 2-4 ggr större in vitro effekt på Pseudomonas aeruginosa jämfört med övriga aminoglykosider.
|
7. TETRACYKLINER J01A
|
• Doxycyklin (Doxyferm, Vibramycin)
|
Brett spektrum omfattande både grampositiva och gramnegativa bakterier samt Mycoplasma och Chlamydia.
Pga överförbrukning vid exempelvis virusbronkit, förekommer resistenta stammar hos många species, t ex betahemolyserande grupp A-streptokocker, pneumokocker, stafylokocker samt Bacteroides fragilis.
Användningsområde:
Pneumoni orsakad av Mycoplasma pneumoniae, Chlamydia pneumoniae och Chlamydia psittaci, genital chlamydiainfektion, borrelia infektioner (särskilt vid CNS-engagemang).
Växelbruk vid akut exacerbation av kronisk bronkit.
|
· Tigecyklin (Tygacil)
|
Tigecyklin är ett glycylcyklinantibiotikum, som hämmar proteinsyntesen och har en bakteriostatisk effekt. Tigecyklin kan övervinna de två huvudsakliga tetracyklinresistensmekanismerna, ribosomal blockad och efflux.
Tigecyklin har ett brett grampositivt och gram-negativt spektrum. Effekt saknas mot Pseudomonas aeruginosa.
Kombinationsbehandling med andra antibakteriella medel bör alltid övervägas när tigecyklin administreras till svårt sjuka patienter.
Biverkningar rapporterades hos cirka 41 % av tigecyklin-behandlade patienter. De i kliniska studier vanligaste läkemedelsrelaterade biverkningarna var reversibelt illamående (20 %) och kräkningar (14 %) som vanligen uppträdde tidigt (första eller andra behandlingsdagen) och var i allmänhet av mild eller måttlig svårighetsgrad.
Godkända indikationer är komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner och komplicerade intraabdominella infektioner.
Användningsområde:
Andrahandsval vid komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner och komplicerade intraabdominella infektioner orsakade av bakterier som är resistenta mot förstahandsval.
|
8. MAKROLIDER J01F A
|
Makrolider är aktiva mot grampositiva aeroba bakterier och grampositiva och gramnegativa anaeroba bakterier:
Streptokocker, pneumokocker, gonokocker, stafylokocker är som regel känsliga liksom Bordetella pertussis, Moraxella catarrhalis och Campylobacter.
Legionella, Chlamydia och Mycoplasma är också känsliga för makrolider.
Dålig Haemofilus influenzae-effekt (minst dålig för azitromycin).
Klaritromycin har effekt på atypiska mykobakterier och Helicobacter pylori.
Resistens innebär korsresistens för hela gruppen utom telitromycin som har effekt på en del erytromycinresistenta pneumokocker, grupp A-streptokocker och S. aureus.
Användningsområde:
Streptokock- och pneumokockinfektioner hos pc-allergiker, atypisk pneumoni (Mycoplasma pneumoniae, Chlamydia psittaci, Chlamydia pneumoniae och Legionella).
Pertussis.
Genitala Chlamydiainfektioner (azitromyzin som endos för chlamydiaurethrit och alt vid Mycoplasma genitalium).
Klaritromycin vid infektion med atypiska mykobakterier.
Helicobacter pylori.
Pga risk för selektion av resistenta pneumokocker och betahemolyserande streptokocker bör makrolider/azalider användas restriktivt.
|
• Erytromycin (Ery-Max, Abboticin)
|
Förstahandspreparat inom makrolidgruppen.
|
• Roxitromycin (Surlid)
• Azitromycin (Azitromax)
• Klaritromycin (Klacid)
• Telitromycin (Ketek)
|
Roxitromycin och azitromycin ger lägre frekvens gastrointestinala störningar och mindre risk för läkemedelsinteraktioner än erytromycin och klaritromycin.
Användningsområde:
Roxitromycin och Azitromycin är andrahandspreparat på ovanstående indikationer, vid gastrointestinal intolerans eller läkemedelsinteraktion med erytromycin.
Klaritromycin används mot atypiska mykobakterier och Helicobacter pylori.
Azitromax dessutom vid genital Chlamydiainfektion som engångsdos.
Telitromycin skall användas restriktivt pga komplexa interaktioner.
|
9. GLYKOPEPTIDER J01X A01
|
• Vankomycin (Vancocin)
|
Vankomycin har effekt på aeroba och anaeroba grampositiva bakterier, inklusive meticillinresistenta stafylokocker, penicillinresistenta pneumokocker liksom ampicillinresistenta enterokocker och Clostridium difficile.
Vankomycin verkar dock endast bakteriostatiskt på enterokocker och vankomycinresistenta enterokocker har blivit allt mer frekventa i t ex USA.
Användningsområde:
MRSA och MRSE.
Vankomycin + aminoglykosid för behandling av protesendokardit.
Andrahandsmedel vid svår stafylokock-sepsis.
Neurokirurgiska shuntinfektioner (intravenöst + intratekalt).
CAPD-peritoniter (i dialysvätskan) och andra främmandekropps-infektioner, som ofta orsakas av koagulasnegativa stafylokocker.
Peroral behandling av Clostridium difficile-diarré (restriktivt, dvs endast där metronidazol ej kan ges eller vid pseudomembranös colit och då i kombination med metronidazol).
Konsensus finns att vankomycin inte bör användas empiriskt vid feber hos neutropena, såvida man inte har problem med MRSA.
|
10. KINOLONER J01M
|
• Ciprofloxacin (Ciprofloxacin, Ciproxin)
• Norfloxacin (Norfloxacin, Lexinor)
• Ofloxacin (Tarivid)
• Levofloxacin (Tavanic)
• Moxifloxacin (Avelox)
|
Samtliga ovanstående kinoloner har baktericid effekt mot aeroba gramnegativa bakterier.
Norfloxacin-MIC hos de gramnegativa bakterierna är som regel betydligt högre än för moxifloxacin, levofloxacin, ciprofloxacin.
Ciprofloxacin är effektivast mot Pseudomonas aeruginosa.
Moxifloxacin har bäst effekt på grampositiva bakterier inkluderande bl a stafylokocker och pneumokocker.
Anaeroba bakterier är resistenta mot norfloxacin och ciprofloxacin, men känsliga för moxifloxacin.
För att undvika resistensutveckling mot dessa mycket värdefulla preparat, bör användningen av kinoloner vara restriktiv. Vid användning bör det effektivaste preparatet väljas och ges i adekvat dos för att minska risken för resistensutveckling. Kinoloner bör sålunda ej användas vid okomplicerade nedre UVI hos kvinnor.
Ciprofloxacin är det mest väldokumenterade av preparaten.
Levofloxacin och moxifloxacin har god effekt på Legionella, Mycoplasma, Chlamydia pneumoniae samt Chlamydia psittaci och används därför ofta vid svåra samhällsförvärvade pneumonier tillsammans med tex bensylpenicillin.
Norfloxacin används endast vid urinvägsinfektioner och som profylax mot diarré vid resa.
Användningsområde:
Ciprofloxacin:
Alla typer av urinvägsinfektioner, prostatit, tarminfektioner. Även för peroral behandling av Pseudomonas aeruginosa-infektioner och i engångsdos för meningokockprofylax.
Levofloxacin:
Samma indikationer som ciprofloxacin (ej lika väldokumenterat) + samhällsförvärvad atypisk pneumoni. Ej pseudomonasinfektioner.
Moxifloxacin:
Bästa perorala kinolon för behandling av luftvägsinfektioner. Pga den goda effekten på Legionella, Mycoplasma, Chlamydia och pc-nedsatta pneumokocker kan moxifloxacin ha fördelar vid behandling av pneumoni hos patienter som förvärvat sina infektioner utomlands.
|
11. LINKOSAMIDER J01F F
|
• Klindamycin (Dalacin)
|
Klindamycin har effekt på grampositiva aeroba och aneroba bakterier och gramnegativa anaeroba bakterier som Bacteroides.
Risk för Clostridium difficile-diarré föreligger.
Användningsområde:
|
- Anaeroba infektioner i t ex buken (tillsammans med t ex ciprofloxacin mot aeroba gramnegativa bakterier)
- Staphylococcus aureus-infektioner hos äkta pc-allergiker
- Blandinfektioner med stafylokocker, streptokocker och anaerober i hud och mjukdelar
- Septiska streptokockinfektioner
|
Restriktiv användning pga risk för diarré och för att förhindra resistensutveckling mot detta för pc-allergiker värdefulla preparat.
|
12. FOLSYREANTAGONISTER J01E
|
• Trimetoprim
• Trimetoprimsulfa
Effekt på fr a aeroba grampositiva och gramnegativa bakterier.
Ökande trimetoprimresistens ses i Sverige hos E.coli. Pneumokocker och Haemophilus influenzae är allt oftare resistenta mot trimetoprimsulfa. Trimetoprim och/eller trimetoprim-sulfametoxazol utgör ej ett säkert behandlingsalternativ mot enterokocker. Enterokocker kan vara in vivo-resistenta men in vitro-känsliga för trimetoprim.
|
• Trimetoprim (Trimetoprim)
|
Andrahandsalternativ vid sporadisk cystit hos kvinnor.
|
• Trimetoprim/sulfa (Bactrim, Eusaprim)
|
- Förstahandspreparat vid Pneumocystis carinii-pneumoni.
- Andra/tredjehandspreparat vid exacerbation av kronisk bronkit.
- Andra/tredjehandspreparat vid övre urinvägsinfektion och otit.
- Andrahandspreparat vid tyfoid/paratyfoid.
|
13. IMIDAZOLDERIVAT J01X D
|
• Metronidazol/Tinidazol (Elyzol, Flagyl, Fasigyn)
|
Metronidazol och tinidazol har effekt på anaeroba bakterier samt vissa protozoer som Trichomonas vaginalis, Giardia lamblia och Entamoeba histolytica. Effekt även mot Helicobacter pylori.
Användningsområde:
Anaeroba infektioner, förstahandsmedel vid Clostridium difficile-diarré, parasitinfektioner enligt ovan.
|
14. KLORAMFENIKOL J01B
|
• Kloramfenikol (Kloramfenikol-succinat)
|
Kloramfenikol har bakteriostatisk effekt mot de flesta gramnegativa och grampositiva aeroba och anaeroba bakterier. Resistens förekommer hos pneumokocker, Haemophilus influenzae och gramnegativa tarmbakterier. Kloramfenikols användbarhet begränsas av risken för allvarliga hematologiska biverkningar som förekommer i låg frekvens men kan vara irreversibla.
Användningsområde:
Andra/tredjehandsmedel vid CNS-infektioner (hjärnabscess, meningokockmeningit), tyfoid- och paratyfoidfeber, ricketssios, men Kloramfenikol bör användas mycket restriktivt och endast då annat antibiotikum ej kan användas eller haft dålig effekt.
|
15. STREPTOGRAMINER J01F G
|
• Quinupristin + dalfopristin (Synercid)
|
Komponenterna streptogramin A (dalfopristin) och B (quinupristin) ingår i Synercid i förhållandet 70:30. Quinupristin och dalfopristin utövar var och en för sig bakteriostatisk effekt in vitro mot många grampositiva bakteriespecies och verkar synergistiskt. Denna synergism ger baktericid effekt mot makrolidkänsliga stafylokocker och streptokocker. Preparatet metaboliseras via cytokrom P450-systemet varför interaktionsriken är hög. Leverbiverkningar är vanligt liksom hematologiska, muskulära och renala biverkningar.
Användningsområde:
Vankomycinresistenta Enterococcus faecium (VRE), MRSA där andra behandlingsalternativ saknas.
|
16. ANTIBAKTERIELLA STEROIDER J01XC01
|
• Fucidinsyra (Fucidin)
|
Fusidinsyra har effekt på Staphylococcus aureus, koagulasnegativa stafylokocker, och Clostridium difficile men sämre effekt på betahemolyserande streptokocker. Fucidin används mycket vid lokalbehandling av stafylokockinfektioner men tyvärr har fucidinresistensen ökat hos S. aureus.
Vid behandling av infektioner orsakade av meticillinresistenta stafylokocker (MRSA, MRSE) kombineras Fucidin ofta med annat stafylokockpreparat (rifampicin eller klindamycin) för att reducera risken för resistensutveckling.
Användningsområde:
Hud- och mjukdelsinfektioner orsakade av S. aureus.
|
17. NITROFURANDERIVAT J01XE
|
• Nitrofurantoin (Furadantin)
|
Preparatet har ett antibakteriellt spektrum som omfattar de flesta urinvägspatogener, men Proteus och Pseudomonas är resistenta. Resistens förekommer även hos enterokocker, E coli, Klebsiella och Enterobacter, men endast i frekvensen 1-2% för E. coli. Biverkningar förekommer hos ca 1% av patienterna. En pulmonell överkänslighetsreaktion med akut uppträdande och ibland grava lungsymtom förekom frekvent på 1970-talet då högre doser användes än som nu ges. Denna biverkan är reversibel om behandlingen utsätts. I låg frekvens förekommer även kroniska lungreaktioner med interstitiell pneumonit och lungfibros vilket fr a drabbat äldre kvinnor som fått för höga doser av Furadantin i relation till njurfunktionen. Man avråder därför från användning av Furadantin om kreatininclearence är lägre än 40 ml/min. Preparatet skall även undvikas i omedelbar anslutning till förlossningen pga risk för hemolytisk anemi, men kan ges under graviditet utan ökad risk.
Användningsområde:
Alternativt förstahandspreparat vid nedre okomplicerad urinvägsinfektion hos kvinnor.
|
18. ÖVRIGA ANTIBAKTERIELLA MEDEL J01X X
|
• Linezolid (Zyvoxid)
|
Linezolid är ett nytt syntetiskt antibiotikum som tillhör oxazolidinonerna
och påverkar den bakteriella proteinsyntesen via en ny verkningsmekanism.
Linezolid har dokumenterad klinisk effekt på följande grampositiva aeroba bakterier:
stafylokocker (inkl meticillinresistenta stafylokocker)
enterokocker (inkl multiresistenta enterokocker)
streptokocker (inkl penicillinresistenta pneumokocker)
Användningsområde:
Samhällsförvärvad eller nosokomial pneumoni orsakad av penicillinresistenta pneumokocker eller MRSA.
Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner orsakade av MRSA, MRSE, VRE.
Behandling skall endast inledas i samband med sjukhusvård i samråd med relevant specialist.
Linezolid kommer sannolikt att användas även vid andra infektioner orsakade av MRSA, MRSE eller VRE - t ex vid biomaterialassocierade infektioner, neurokirurgiska shuntinfektioner, osteit och endokardit. Man har observerat klinisk effekt i öppna studier, men dokumentationen är fortfarande bristfällig på dessa indikationer.
|
|
|
Copyright © 2010, Internetmedicin AB
|
|
ID:493
|
|
 |
