| Hypertoni - sekundär |
 |
Uppdaterad: 2010-05-03 |
|
|
|
|
|
|
Professor Ove K. Andersson, Medicinkliniken/SU/Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
Granskad av: Docent Bengt-Göran Hansson, Medicinkliniken/Länssjukhuset Halmstad
|
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
| [BAKGRUND/DEFINITION] [ORSAKER] [SYMTOM] [KLINISKA FYND] [DIFFERENTIALDIAGNOSER] [UTREDNING/PROVTAGNING] [BEHANDLING] [UPPFÖLJNING] |
|
BAKGRUND/DEFINITION
|
Hypertoni eller högt blodtryck förekommer i 10-15% av den vuxna befolkningen (1) och av dessa har 5-10% sekundära hypertoniformer dvs sjukdom i njurar, binjurar (2) eller andra organ som orsakar blodtrycksförhöjningen. Denna sjukdom kan ofta kureras varefter blodtrycket normaliseras helt eller delvis.
Hypertoni av primär eller sekundär typ innebär en ökad risk för ateroskleros och hjärt-kärlkomplikationer. De traditionella riskfaktorerna (blodtryck, lipider, rökning), liksom diabetes, samverkar till en total riskprofil för kardiovaskulär sjukdom. Komplikationsrisken vid alla hypertoniformer ökar beroende på blodtryckets svårighetsgrad, förekomst av andra riskfaktorer samt vid tecken på befintlig målorganskada såsom kardiell vänsterkammarhypertrofi (EKG), proteinuri (urinsticka) eller ögonbottenförändringar (fundus hypertonikus).
Högt blodtryck definieras som blodtrycksnivåer efter upprepade undersökningar:
|
|
Medelålders patienter | >140/90 mm Hg
|
| Vid diabetes | >130/80 mm Hg
|
| Isolerad systolisk hypertoni | Syst.BT >160 och Diast.BT < 90 mmHg
|
|
|
|
Behandlingskrävande hypertoni: blodtryck överstigande ovanstående gränsvärden om det föreligger tecken till organskada (se ovan) eller samtidiga riskfaktor/er/. Vid primär hypertoni grundas behandlingsindikationen på den totala kardiovaskulära risken enlig det sk HeartScore-programmet (3):
|
Visa Score program
|
Vid mild blodtrycksförhöjning 140-150/90-95 rekommenderas livsstilsintervention snarare än farmakologisk terpi(se Primär hypertoni) . Vid sekundära hypertoniformer brukar blodtryckert vara högre och behandlingen riktas om möjligt mot patofysiologisk orsak; farmakologisk behandling krävs vanligen. Patienterna följs upp kontinuerligt.
|
ORSAKER
|
De vanligaste orsakerna till sekundär hypertoni är:
|
- Renovaskulär sjukdom (njurartärstenos)
- Renoparenchymal sjukdom (diabetesnefropati eller nefriter)
- Hyperaldosteronism (primär eller sekundär)
- Pheochromocytom (är ytterst ovanligt)
- Mb Cushing (är sällsynt)
- P-piller (orsaken oklar)
- Graviditetshypertoni
|
I abstinensfas till såväl etylism som narkotika är övergående blodtrycksstegring vanlig och kan kräva tidsbegränsad behandling.
Alla typer av excitations- och smärttillstånd ger blodtrycksförhöjning.
Den kliniska utredningen vid hypertoni avser väsentligen att kartlägga riskfaktorprofil (jfr primär hypertoni, länk nedan) och diagnostisera sekundär hypertoni (se nedan).
|
Visa översikt: Diabetesnefropati
|
Visa översikt: Feokromocytom
|
Visa översikt: Cushings syndrom
|
SYMTOM
|
- Oftast helt asymtomatiskt tillstånd
- Trötthet, huvudvärk, ödem kan förekomma
- Patienternas tillstånd upptäcks ofta av slump eller pga symtom hänförbara till den utlösande sjukdomen
- Inte sällan söker patienter pga av hypertensiva komplikationer
|
KLINISKA FYND
|
I tidigaste skede och bland yngre patienter med måttlig blodtrycksförhöjning ringa statusfynd.
Vid svårare former olika tecken till målorganskada:
|
- Hjärta:
Arytmier, hypertrofi (EKG), angina pectoris, tecken till hjärtsvikt. Tackykardi vid abstinens och hyperthyreos.
- Kärl:
Bortfall av pulsar, ischemitecken perifert
Bukauskultation: blåsljud vid njurartärstenos
- Buk:
Stora njurar vid polycystisk njursjukdom. Blåsljud vid njurartärstenos.
- Ögonbottnar:
Breddökad reflexstrimma (FH1), korsningsfenomen (FH2), blödning - exsudat - papillödem (FH3-4; jfr malign hypertoni, länk nedan)
|
Sekundär hypertoni skall misstänkas på kliniska grunder vid:
|
- Terapisvikt (svarar obetydligt på insatt behandling)
- Svår hypertoni, särskilt bland yngre patienter
- Försämrad blodtryckskontroll hos tidigare välkontrollerad patient
|
DIFFERENTIALDIAGNOSER
|
- Primär hypertoni
- Smärttillstånd
- Oro, excitation vid undersökningstillfället. Sjukhus - läkarskräck
(Vid de flesta läkarkonsultationer för andra orsaker har patienterna förhöjt blodtryck)
- Nedsatt compliance
|
UTREDNING/PROVTAGNING
|
Vid basutredningen av all hypertoni (jfr Primär hypertoni) väcks vanligen (80%) misstanken om sekundär hypertoniform.
I basutrednigen ingår:
|
- Längd, vikt
- Midja-stussmått
- Blodprover:
S-kalium, S-kreatinin, B-glukos, S-kolesterol och triglycerider
- Urinprov:
Stick-test för åtminstone proteinuri, glukosuri.
- EKG för bedömning av arytmier och vänsterkammarhypertrofi
|
|
Utredningsschema/tolkning vid sekundär hypertonimisstanke
|
|
Hypertoniorsak | Misstanke | Screening | Bekräftelse
|
| Renovaskulär | ev blåsljud / högt P-renin | njurkärlsdoppler
renogram | angiografi
|
| Renoparenchymal | Förhöjt S-krea
proteinuri | urografi / ultraljud (njurstorlek & avflöde) | biopsi (ovanligt pga risker)
|
| Mb Conn | lågt S-Kalium
ej obligat fynd | U-aldosteron (dygnsurin)
S-aldosteron/renin (hög kvot vid prim.hyperaldosteronism) | CT eller scintigrafi
|
| Pheochromocytom | anfall av flush och/eller takykardi | U- eller P-katekolaminer(dygnsurin) | scintigrafi
|
|
|
|
|
BEHANDLING
|
- Kurativ behandling riktas mot grundsjukdomen.
- Läkemedelsbehandlingens grundprinciper skiljer sig inte väsentligt från behandlingen av primär hypertoni (se särskild översikt, länk nedan), bortsett från att ACE-hämmare och AT1-antagonister kan vara olämpliga vid renovaskulär hypertoni (hämmar njurperfusionen på stenotiska sidan).
- Vid renoparenchymal hypertoniform, särskilt diabetesnefropati, rekommenderas dock ACE-hämmare alternativt AT1-receptorblockerare som basbehandling särskilt för att reducera proteinuri. Diuretika ingår i den kombinerade behandlingen som oftast krävs.
- Oftast krävs kombinationsterapi (jfr primär hypertoni) där 2-4 läkemedel kan bli nödvändiga (ACE-hämmare+Ca-antagonist+lågdos diuretika och beta-blockad).
- Denna typ av patienter kräver specialistvård åtminstone i tidigt skede.
- Målblodtryck: 140/90 mmHg utom vid diabetes och njursjukdom: 130/80 mmHg.
- Särskilt systoliskt målblodtryck ofta svårt att uppnå. Eftersträva balans mellan målblodtryck och biverkningar liksom läkemedelsinsats.
|
Visa översikt: Hypertoni - primär (essentiell)
|
Visa översikt: Hypertoni - malign
|
|
UPPFÖLJNING
|
Vanligen växelvård mellan allmänläkare och specialist.
|
|
ICD-10
|
Hypertoni - Renovaskulär sjukdom I 15.0
Sekundär hypertoni - Renoparenchymal sjukdom I 15.1
Sekundär hypertoni - Hyperaldosteronism I 15.2
Sekundär hypertoni - Mb Cushing I 15.2
Sekundär hypertoni - Pheochromocytom I 15.2
|
ICD-10
Renovaskulär hypertoni I15.0
Hypertoni sekundär till andra njursjukdomar I15.1
Hypertoni sekundär till endokrina sjukdomar I15.2
|
Tillägg för I15.2:
Hyperaldosteronism
Mb Cushing
Pheochromocytom
|
Sjukskrivning
Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
I15 Sekundär hypertoni (högt blodtryck som följd av annan sjukdom)
|
Referenser
|
- Andersson O.K, Samuelsson O, Granérus G, Aurell M.: Screening for curable hypertension. In WH Birkenhäger & JL Reid: Handbook of Hypertension Vol 13 pp:67-89. Elsevier 1990.
- Lim PO, Brennan G, Jung RT, MacDonald TM.: High prevalence of primary aldosteronism in the Tayside hypertensive clinic population. J.Hum.Hypert. 2000;14:311-315.
- Wilhelmsen L, Wedel H, Conroy C, Fitzgerald T.: Det svenska Score-diagrammet för kardiovaskulär risk. Läkartidningen 2004; 20:1798-1801.
|
|
|
Copyright © 2010, Internetmedicin AB
|
|
ID:219
|
|
 |
